...det bara fortsätter i samma positiva riktning. Eller inte.

Det känns som jag blir gruppknullad dag efter dag, månad efter månad just nu.

Har otroligt dåligt samvete över barnen för tillfället, för orken som inte finns, att inte vara mer närvarande än vad som absolut ytterst krävs.

Jag befinner mig på en öde ö. Ensamheten är min vän och inget gör något bättre just nu. Medicinen fungerar uppenbarligen inte mer än att göra mig mer avtrubbad och känslolös.

Eller så är jag helt enkelt utmattad så in i norden...........

..........vill dock INTE leva så här. Det gör för ont och kostar för mycket.

...eller vad som helst.

"But when it's my time to throw the next stone
I'll call you beautiful if I call at all
And when it's my time to call your bluff
I'll call you beautiful or leave it alone
You call me a dog
Well that's fair enough
It doesn't bother me as long as you know
Bad luck will follow you
If you keep me on a leash and
You drag me along"

Mår så in i helvete dåligt av medicinen och biverkningar av tredje graden.

En sommar i antågande, med nedräkning. Barnen pratar med glädje om Obbolabad och andra fina saker. Själv är jag nollställd.

Ibland önskar jag att mitt liv vore mindre intelligent där tankar inte existerade mer än om skönhet, inredning och andra banala intetsägande ting.

Tydligen är mitt liv inte så.

Jag tittar på bilder ibland där parfester hålls, människor ler och är glada, visst fasader är lätta att ikläda sig men ändå...hade önskat att mina barn skulle få uppleva ett socialt mönster som är bättre än mitt.

Gårdagen var vidrig och fortsätter i samma spår idag.

En massa konstiga uttalanden som studsar långt ifrån min kropp gör att det inte längre spelar någon roll. Ingenting gör skillnad. Det bara fortsätter rasa i min skalle och det tycks inte kunna sluta.

Idag känns det som om inget längre spelar någon roll. Jag kan lika gärna ge upp och släppa taget för ingenting blir någonsin bättre. När varje dag ska vara en kamp så undrar jag hur många skulle ha orkat lika länge som jag gjort...

Nej...det är inte överstökat. Det fortgår. Kul att det inte kan finnas minsta insikt i det. Men å andra sidan har jag inte förväntat mig någon förståelse.

Det är tydligen lätt att bara försvinna när det passar och dyka upp när jag är uppe igen.

Fuck off life!!!!!!!!!!!!