...händelser.

Sonen fortfarande krasslig så i morgon blir det att uppsöka en vårdcentral och se vad som är problemet. Som vanligt blir jag nojig och undrar om det finns något bakomliggande men väljer att stanna där. Inte rusa iväg och låta tankarna snurra in sig i allt för svåra virvlar.

Själv har jag ännu en gång fått bekräftat att vården suger! Att behöva bete sig som en stalker för att få hjälp är väl ändå inte en adekvat sjukvård? Hamnar dessutom i ett moment 22 då jag blir hänvisad fram och tillbaka som en trasdocka mellan olika instanser och vem i hela världen gillar det? Nej verkligen inte jag. Har kollat upp mina rättigheter och känner att även om livet är så mycket ljusare och finare så är det inte ok att bli behandlad godtyckligt.

Ibland undrar jag var mitt liv hade befunnit sig om min kämparglöd skulle sluta gnistra. Just nu är lågan stark och min rätt att få må bra är drivkraften bakom alla beslut som fattas.

Blir heligt förbannad när människor som är till för att hjälpa mig beter sig värre än den värste kriminella. Inte kan se skillnad på fysiskt och psykiskt mående samt inte ens göra sitt jobb.

Nåja. I morgon är en annan dag och den ska verkligen bli bättre än den här.

Sov gott!

Har i några dagar försökt hitta en bloggplats som tillåter att man lösenordsskyddar inlägg som bara gäller de närmsta och har fram till idag inte hittat någon förrän jag av en slump hittade igen bloggplatsen. Provar att skriva här så får vi se hur det artar sig! Hoppas ni som kommer från VK fortsätter följa mig!

Enjoy!